Contact us
Svenskt företag specialiserat på rör, rördelar, ventiler, packningar och flänsar.

Rostfria stål för Rör, Rördelar och Flänsar

Allmän information om Rostfritt stål
Då stål utsatts för angrepp och förstörelse genom inverkan av aggressiva
medier talar man om korrosion.
Efter det angripande mediets tillstånd och temperatur skiljer man mellan
vätske-, gas-, värmekorrosion osv.
Rostfritt stål är en sammanfattande benämning på stålsorter som genom
lämpliga legeringstillsatser har getts en hög korrosionsresistens.
Deras motståndsförmåga mot korrosionsangrepp beror på att de lätt
passiviseras.
En tunn och tät men för ögat osynlig oxidhinna bildas på metallytan.
Om hinnan skadas, återbildas den lätt i närvaro av syre.

Legeringsämnen
Grundläggande för de rostfria stålen är att de har krom (Cr) som
huvudlegeringsämne och i allmänhet är kromhalten högre an 12 %.
Rostfria stål med krom som enda legeringsämne, kromstal, upptar en stor
del av världsproduktionen men huvuddelen innehåller väsentliga mängder
av andra legeringsämnen.
Ändamålet med dessa legeringsämnen är oftast att höja stålens
korrosionshärdighet men även att förändra deras struktur eller att höja
hållfastheten.
Nickel (Ni) påverkar huvudsakligen stålets struktur och mekaniska egenskaper.
Vid tillrackligt hög nickelhalt får rostfritt stål austenitisk struktur.
Molybden (Mo) har en starkare positiv inverkan på korrosionsbeständigheten
än krom, med undantag för salpetersyra.
Något oegentligt har de Mo-legerade austenitiska stålen kallats syrafasta stål,
vilket hänför sig till deras resistens mot de syror som används inom
cellulosaindustrin, främst sulfitindustrin.
Andra vanligt förekommande legeringsämnen är kväve (N), koppar (Cu),
titan (Ti) och niob (Nb).
De två sistnämnda stabiliserar stålen genom att binda kol. Kol (C) är i de
flesta rörstål en förorening,
som kan förorsaka interkristallin korrosion efter svetsning.
Av denna anledning vill man ha så låg kolhalt som möjligt.
Lägre kolhalt förbättrar även svetsbarheten.

Struktur
Nar stålet övergår från flytande till fast form, stelnar, får legeringen en
karakteristisk kristallstruktur.
Man delar in de rostfria stålen efter denna struktur i ferritiska, martensitiska,
austenitiska stål samt mellangrupper.
En sådan grupp är ferrit-austenitiska stål som även benämns Duplexstål.

Stålsorter
Merparten av de rostfria rör och rördelar som används inom processindustrin
har austenitisk struktur.
Dessa stål är normalt omagnetiska, men kan genom kallbearbetning bli
svagt magnetiska.
Även svetsarna blir något magnetiska.
Svetsbarheten för austenitiska stål är god till mycket god.
För särskilt krävande korrosiva miljöer, t.ex. högtemperaturkorrosion, finns
höglegerade rostfria specialstål.

Beteckningar och tillståndstal
I svensk standard består beteckningen av bokstäverna SS för svensk standard
och EN för europanorm och fem siffror, t.ex. SS-EN 10253-3 för rördelar
och SS-EN 10217-7 för rör.
De vanligast är SS-EN 10253-3, SS-EN 10253-4A och SS-EN 10253-4B för
rördelarna samt SS-EN 10217-7 för rören.
I dessa standarder finns åtskilliga kontrollmoment för provning, inspektion
och tillverkning.
Det finns ca 30 st intilliggande standarder som är referensstandarder för de
olika kraven.
När man skall beställa rör eller en rördelar så bör man även titta på de
intilliggande standarderna för att få en mer exakt bild av vilka krav man skall
ställa på röret eller rördelen.

Det finns även rör enligt SS-EN 10296-2 Svetsade & SS-EN 10297-2 Sömlösa.
Dessa är tyvärr endast för allmänna ändamål och bör inte användas för
tryckbärande system. Ibland frågar man bara efter dimension och tjocklek och
rörets materialkvalitet. Man glömmer bort vilken tillverkningsstandard som röret
har. Detta kan få komplikationer i ett senare skede när systemet skall
godkännas av ackrediterat organ.

Se även under Pdf filer till höger eller klicka på länken.

http://www.nordicpipe.com/sites/nordicpipe.se/files/matris_rostfritt_ss-...

Tekniska leveransbestämmelser
Rör och rördelar som används i tryckkärl skall levereras i enlighet med vissa
tekniska leveransbestämmelser.
I Sverige finns bestämmelser för rör och rördelar i "Tryckkärlskommissionens
rörledningsnormer" (RN 78).
Denna ger uppgifter om allmänna krav på rörledningar samt regler för
beräkning, kontroll och besiktning.
Numera så använder man sig av de krav som finns i tryckkärlsdirektivet
PED 97/23 EC. (EN 13480).
Ett väl utarbetat standardiseringsprogram för rör, rördelar och flänsar som är
ett harmoniserat system för länderna i europa.
I respektive standard för rör, rördel, fläns eller gängrördelar så finns hänvisade
standarder för leveransbestämmelser. Lite beroende på vilken typ av material
det är såsom stång, smide eller rör.

Produktutförande på rör
Merparten av rörledningarna konstrueras med längssvetsade rostfria rör.
För specifika användningsområden används även spiralsvetsade
tunnväggiga rör.
Tillverkningsmetoden gör att de spiralsvetsade rören har ytterst snäva
toleranser, liten rakhetsavvikelse och kan levereras med stor ytterdiameter
i förhållande till väggtjockleken.
Vissa typer av rör, t.ex. Hydraulikrör, finns endast i sömlöst utförande.
För sömlösa rör gäller EN 10216-5.

Svetsfaktor
Begreppet svetsfaktor eller styrkefaktor avser en styrkejämförelse mellan det
svetsade röret och ett sömlöst rör av samma stålsort och dimension.
Svetsfaktorn används vid beräkning av högsta tillåtna inre tryck i rör och
rördelar. Kraven kan variera från land till land.
Den tidigare standarden SS 21 97 11 har utgått.
I Tyskland kallades de för DIN 17457 med provning SEP 1914, denna har
också utgått.

För att informationen skall bli entydig måste man ange vilken
tillståndsmyndighet som beviljat godkännandet.

Tyvärr så finns inte detta i de olika harmoniserade standarderna.
Hänvisning finns i EN 13480. Se även 13480-3 §4.5.
Svetsfaktorn finns inte angiven i exempelvis EN 10217-7, EN 10253-3 och
EN 10253-4.
Svetsfaktorn hänvisar till 100% oförstörande provning av svetsen.
Vid beställning av rör med kravet på svetsfaktor Z=1,0 bör man ange detta i
beställningen och att det skrivs in i materialcertifikatet enligt kraven i
EN 10204-3.1.
Köparen vill då få en garanti på att testen blir utförd.
Anger man inte något särskilt annat än EN 10217-7 så får man förmodligen
ett rör med obligatorisk provning enligt provningsklass 1. (Kanske inte Z=1,0)
(kallas också TC1, Test Category 1).
Man kan även beställa en utökad TC1 eller en obligatorisk TC2.
Givetvis finns det tillägg till TC2 som också går att beställa.
Skillnaden ligger i kontrollomfattningen för att få Z=1,0

100% NDT, Z=1,0
Random NDT, Z=0,85
No NDT, Z=0,7

Smältsvetsade rör (EFW), tillverkade av kvalificerad och godkänd tillverkare och
inspekterade enligt EN 10217-7, får då svetsfaktor Z=1,0.
Provningen omfattas av:

  • Leak test with 100% ET or HT, Eddy current test or Hydrostatic tested
    (Virvelströmsprovade eller provtryckta)
  • NDT of weld seam with 100% ET, UT or RT, Eddy current test, Ultrasonic test
    or X-ray tested.
    (Virvelströmsprovade, ultraljudsprovade eller 100% röntgen)

Svetsade rördelar kan få svetsfaktorn Z=1,0 om följande uppfylls:
(Gäller EN 10253-4A och 4B) (EN 10253-3 ges Z=0,7, 0,85 med röntgen)

  • Radiographic examination, 100% Röntgen
  • Eddy current examination wallthickness < 6 mm, Virvelströmsprovade
  • Ultrasonic examination, Ultraljudsprovade

Det bör beaktas att det flesta standarder enligt harmoniserad standard typ EN,
är mellan köpare och tillverkare.
Svetsfaktorn på rör tillverkade i Europa kan benämnas V=1,0.

Det svåra är att få det rätt.
Lagerhållare runt omkring i Sverige och Europa lagerlägger rör och delar
efter sina kunders krav. Inte säkert att det är efter de krav vi behöver.
Slutkunden har då svårt att påverka produktutformningen.
Tillverkarna kan nästa tillverka vad man vill.
Bara de får rätt information om vilka krav som gäller.

Risknivån avgör kraven på granskning och kontroll av produkterna.
Det är upp till anläggningsägaren eller den som skall CE-märka systemet
som ibland också är tillverkare.
Det är skillnad på produkttillverkare och tillverkaren av ett CE-märkt system.
Beställer man produkter enligt en harmoniserad standard så förutsätter man
att den uppfyller alla krav.
Tyvärr är det inte riktigt så. De flesta EN standarder refererar till andra
standarder. Vilka ingår och vilka måste man lägga till.

Standarder såsom EN 10253-4 och EN 10217-7 finns att köpa hos SIS.
Där finns beräkningsexempel för rördelar o.s.v.

Rör
För att rör skall kunna levereras med svetsfaktor 1,0 måste de genomgå
vissa provningar.
Rörtillverkare som får tillstånd att använda styrkefaktor Z = 1,0 har godkänts av
ackrediterat organ för tillverkning av tryckbärande komponenter enligt
tryckkärlsdirektivet PED 97/23 EC. (EN 10217-7)
Det kan förekomma gamla rör med de tidigare ASS-godkännandet.
Dessa kan ha ett speciellt godkännande enligt PMA från något 3.e parts organ.
De är generellt inte godkända idag då vi har gått över till harmoniserad standard.
För sömlösa rör gäller EN 10216-5.

Svetsrördelar
Svetsrördelar som skall användas i besiktningspliktiga rörledningar måste
vara tillverkade av "harmoniserat/normerat" material och
konstruktionsgranskade av ett "ackrediterat organ"
(f.n. Inspecta, DNV eller AF-Kontroll).
Förr så erhöll rördelarna, som är svetsade konstruktioner, svetsfaktor Z = 0,7.
Denna kunde då genom röntgen uppgraderas till Z = 0,8 (10% röntgen) eller
Z = 0,9 (100 % röntgen).
Det är endast tillverkaren som kan gradera upp svetsfaktorn.
Detta i speciella fall.
Normalt så följer man idag de SS-EN standarder som gäller
för respektive rördel typ SS-EN 10253-3 eller SS-EN 10253-4A eller 4B.
Tyvärr så anger inte dessa standarder någon Z-faktor.
Den anges i den övergripande standarden EN 13480-3 § 4.5.

Rördelar har inte TC1 och TC2 som rörens provningar.
Utan endast obligatoriskprovning och tilläggsprovning.
EN 10253-3 är kanske endast för system som inte har ett definierat krav på
att motstå internt tryck.

För design enligt PED kategori I-IV så bör man kanske använda
EN 10253-4A och 4B.

För mer information om design av rördelar se EN 13480-2:2002.
(EN 10253-3 & EN 10253-4 se 8.4.3-3, 6.1-1, 8.4.1-2, 8.4.1-3 i
EN 13480-3:2002)

4A med inspektionskrav, lika tjockt i gods vid svetsänden som röret,
men klarar inte generellt lika mycket internt tryck som röret.
4B som har lika tjockt gods i rördelen som röret är designad för att klara,
d.v.s. lika högt internt tryck som röret.

4A kan då vara en böj tillverkad från ett längssvetsat rör.
Ryggen på böjen blir då lite tunnare vid tillverkningen, men svetsänden är den samma.

4B kan vara tillverkat av ett mer tjockväggigt längssvetsat rör och kontrolleras
att det inte är tunnare någonstans än vad som är angivet i beställningen
för att klara av kravet. D.v.s att vara lika tjockt som röret.
Kan också tillverkas från 2 halvor som sammansvetsas.
Kravet är att de kontrolleras för sin godstjocklek.

Detta är nog den huvudsakliga anledningen.
Detta anges också i inledningen av standarden.

I EN 10253-3 och 10253-4 så anger man både sömlösa och svetsade rördelar.
Kanske där av varför svetsfaktorn är uppflyttad till den högre standarden.

Svetsade rördelar kallas för komponenter men sömlösa rördelar kallas för
material. Detta gör att vissa delar i denna standard är olika.

Gängrördelar och insticksrördelar
Rostfria gängrördelar tillverkas som standard av syrafast material med
invändigt cylindriska (BSPP/ISO7/1-Rp) och utvändigt koniska
(BSPT/ISO7/1Rc) rörgängor (Whitwort).
Man kan kortfattat säga att det finns olika gängor för olika behov.
Grunden är om gängorna skall täta i sig själva eller om det behövs
lin eller gängtejp för att få det tätt. Vissa gängor är inte för tätning utan endast
som ett gängförband såsom den utvändiga muttern på en unionskoppling.

Rörgängor för trycktäta förband med tätning mellan gängorna.
Pipe threads where pressure-tight joints are made on the threads
Exempel som 1" gänga:

Cylindrisk invändig/Parallel internal
ISO 7/1-Rp 1", tidigare R1"-C (SMS 36), även BS 21, DIN 2999 Part 1.

Konisk invändig/Taper internal
ISO 7/1-Rc 1"

Konisk utvändigTaper external
ISO 7/1-R1", tidigare KR 1" (SMS 295), även BS21, DIN 2999 part 1.

Rörgängor för trycktäta förband med tätning utanför gängorna.
Pipe threads where pressure-tight joints are not made on the threads
Exempel som 1" gänga:

Cylindrisk invändig/Parallel internal
ISO 228/1-G 1", tidigare R1"-A (SMS 36)

Cylindrisk utvändig klass A/Parallel internal class A
ISO 228/1-G1"A, tidigare R1"-A (SMS 36)

Cylindrisk utvändig klass B/Parallel internal class B
ISO 228/1-G1"B, tidigare R1"-B (SMS 36)

En del av sortimentet finns även som insticksrördelar för svetsanslutning.
På dessa har man ersatt gängdelen med en ursvarvning, anpassad till rörets
ytterdiameter. Även kallat socket weld.
Vissa gängrördelar kan även levereras med amerikanska rörgängor
(NPT ANSI B1.20.1).
Se även under flik ASTM-ASME eller DIN-EN produkter.

Det är stor skillnad på ASME/ASTM gängrördelar och de som vi normalt
använder i Sverige. ASME/ASTM delar är betydligt kraftigare i sin konstruktion.

Dimensionsstandards
SSG, Skogsindustriella Standardiseringsgruppen, har givit ut en standard
som bygger på fast innerdiameter för varje anslutningsform, metriska
dimensioner.
Denna dimensionsstandard är dominerande inom svensk processindustri.
I övriga Europa används huvudsakligen ISO-dimensioner. ISO-standarden
är uppbyggd med fast ytterdiameter och varierande väggtjocklekar.
lnom petrokemisk industri, raffinaderier och offshoreindustri har amerikanska
intressen stort inflytande vilket gör att ASTM är den dominerande
dimensionsstandarden.
Andra förekommande dimensionsstandards är BWG, SWG och olika
livsmedelsstandards (SMS)
I respektive EN standard finns också information om dimensioner och
toleranser.

Svetsning
Rostfritt stål skiljer sig fysikaliskt från olegerat material, bl.a. med avseende
på värmeutvidgning, värmeledningsförmåga och elektriskt motstånd.
Skillnaderna måste beaktas av såväl konstruktör som svetsare.
Austenitiska stålsorter har ett mer eller mindre kritiskt temperaturområde
från 500°C till 800°C.
Alltför lång tid inom detta område gör att kromkarbider skiljs ut i stålets korngränser.
Resultatet blir nedsatt korrosionsmotstånd. Kolhalten spelar en avgörande roll.
Ju högre kolhalt, desto större känslighet och desto sämre blir stålets
beständighet mot korrosion.
För svetsning av rostfritt stål mot olegerade eller låglegerade stål finns särskilda
överlegerade svetsmaterial.
I de fall där svetsar inte är åtkomliga för någon slags rengöring, som exempelvis
på rotsidan av montageskarvar i rörledningar, måste dessa gasskyddas.

Svetsens efterbehandling
Vid all svetsning får man en viss oxidering i den värmepåverkade zonen och
vid metallbågsvetsning dessutom slagg och smälta partiklar.
För att materialet skall ha fullgod korrosionsbeständighet fordras att ytan är
metalliskt ren.
Rengöringen kan utföras mekaniskt med slipning, borstning eller blästring
alternativt kemiskt genom betning.
Det är viktigt att alla verktyg som används vid rengöringen endast används för
rostfria stål.
Dessutom får endast rostfria borstar användas.
Blästermedel får inte innehålla stålpartiklar.

Jämförelsetabell - vanliga rostfria stålsorter i rör och rördelar
Se under fliken rör och rördelar DIN-EN standarder.

Dela med...

Nyhetsbrev

Önskar du att få vårt nyhetsbrev direkt skickat direkt till din mail? Fyll i din epostadress.

Frågor och svar

Här hittar du frågor och svar. Hittar du inte svaret på din fråga? Fråga oss gärna genom formuläret intill.

Till frågor och svar